Förlossningsberättelse
BF –
Söndag 3 november, inget hände
BF +1 måndag 4/11
Var upp på förlossningen på övertids UL eftersom jag var rädd att hon skulle
vara stor. Läkaren konstaterade till 110% att de var en tjej, hade massor med
vatten och hon mådde toppen. Beräknad vikt var då ca 3700g. Skulle ha hörts av
några dagar senare ifall inget hade hänt och kolla av igen hur de stod till.
BF +3
Torsdagen den 7/11, 11.10 Så höll jag på med datorn och så helt plötsligt
känner jag hur de ”rinner” till i trosan. Hade ett par lösa trosor och t-shirt
så jag satt dit handen och skyndade mig till toan. Visst var de vatten aktigt
men inte någon stor mängd. Men blev en då osäker så efter en stund av funderande
så ringde jag in till förlossningen då var klockan ca 12. Eftersom jag inte
hade några värkar alls så bad dom mig komma upp under dagen för en kontroll.
Så jag ringde samtalet till mammas jobb som dom väntat på i flera veckor.
Berättade för mamma vad som hänt och frågade om hon ville följa med upp men jag
sa att jag kunde åka upp själv vilket jag självklart inte fick. Bad henne ta de
lugnt och göra klart allt hon höll på med. Mammas kollegor höll på att få spunk
på mamma för hon aldrig åkte (tyckte dom).
Mamma hämtade upp mig vid 14,30 tiden och vid kvart i tre är vi inne på
förlossningen.
Där möts vi av en sköterska som visar in oss i ett rum och
där vi får ligga med en CTG kurva, efter bara någon enstaka minut med den
grejen på magen så känner jag hur jag får en stark sammandragning. Den känns
men den gör inte ont, men jag säger till mamma att de känns och hon ser på
skärmen att någon av nivåena siger och sedan går ner. Barnmoskan kommer in igen
och konstaterar de vi misstänkte, att de var värkar. NU var de verkligen på
gång, snart skulle hon vara här.
Vid 16 tiden så åker vi hem efter att barnmorskan bedömt att vattnet
förmodligen inte hade gått men kollade aldrig om jag var öppen ifall att och då
minska infektions risken. Så med dom orden åkte vi istället hem.
På vägen hem så kom vi på att vi var hungriga och jag fick
bestämma mat, självklart blev de köttfärssås och spagetti. MUMS!
Var till affären och handlade och jag gick där med värkar
var annan var tredje minut. Försökte att se oberörd ut för att inte göra någon
runt omkring nervös. ((vem skulle inte bli de av en kvinna på affären med
värkar)) Jag tror ja lyckades, eller de är jag ganska så säker på.
Innan vi åkte hem och lagade maten så for vi hem till mig
och hämtade alla saker som jag skulle ha med mig till förlossningen och bb.. De
fick bli mjukisbyxor, amningslinnet, hygien artiklar m.m. och självklart
BB-väskan till lillan som jag sen tidigare hade packat.
Sen åkte vi hem till mamma och Leif och lagade maten, jag åt en heldel eftersom
jag var hungrig. Vilket skulle senare visa sig var en ruggigt bra ide.
Vi käkade och spelade familjespel hela familjen och jag fick ondare och ondare
men mådde på topp i mellan värkarna som var 5-6 st /10min. Otroligt intensivt
redan ifrån början.
Tillslut när de blev väldigt intensivt så tyckte allihopa att vi borde fara upp
dit igen, så jag ringde och frågade och vi var varmt välkomna.
Vi kom in på förlossningen vid 22tiden, fick igen ligga med
CTG kurva en liten stund och jag och mamma pratade och skrattade högt. Mamma
drack kaffe ur muggar som de stod URIN på, (bild) samt hade vi tagit med oss
frågespelskort. Toppen grej förövrigt för tiden bara sprang iväg. Medans vi
skrattade så kom barnmorskan in och kände hur mycket öppen jag var. Jag fick
gissa och jag gissade på 2cm, om jag inte minns fel. Fel hade jag, hela 5cm
öppen och jag fick beröm för jag hade klarat första biten så bra. Så vi blev inskrivna
på förlossningen, 22.33 av barnmorskan Malin.
23,30 Blir jag erbjuden ett lavendelbad och två citadon, jag
tog båda. Fick en egen förlossningssal så vi kunde ställa in alla saker och
23.55 så hoppade jag i badet. Vi var helt ensamma på hela avdelningen så hade
jag all uppmärksamhet, vilket gjorde att jag kände mig heltrygg. Hade inte ont
överhuvudtaget när jag låg i badet! Var de bästa jag har gjort, citadonen
gjorde väl sitt och det varma badet lika så.
Klev upp ur badet
01,30, då kände jag att jag ville att de skulle hända något. Få vara
lite aktiv så hon skulle komma ut någon gång.
Tyckte de gick toppen bra och de gjorde inte sådär jätte ont heller, satt på
pilates bollen, gick omkring med gå grejen och fortsatte skratta med mamma.
Vid 2 kommer de in och undersöker mig igen och då konstateras de att jag är 7cm
öppen, de hade inte hänt så mycket. Vi beslutar för att vi ska ta vattnet så de
kommer igång lite snabbare. Mamma filmar mig när jag står och shakar och
dansar, (helkul film) hahaha!
Direkt efter de kommer barnmorskan in och jag får lägga mig i sängen, de tar
vattnet och HELVETE vad de kommer vatten. Massor,! Direkt efter så får jag en
värk och den är 1000ggr värre än den förra, får en till direkt efter och jag
vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vill gå på toa och kissa, dom
försöker förklara att jag inte är kissnödig, men jag bara MÅSTE få gå på toa.
De sätter upp en Skalp på Ewinas huvud för att ha koll på hur hon mår.
De jobbiga var att de råkade sätta den första i min slidvägg och blev tvungen
att slita loss den och sätta upp en ny. Fy fan vad ont de gjorde när de slet
loss den första! Trodde jag skulle dö halft, !
Sen fick jag äntligen gå på toa, gjorde så sjukligt ont efter skalpen som hade
suttit fast. Stod på toan i halvpanik för värkarna gjorde så fruktansvärt ont.
I ryggen, huaaa..
Blev erbjuden kvaddlar, funderade en stund men tyckte att de
var värt att prova.
02.45 sätter dom 4 sprutor i ryggen, dem känns exakt som getingstick och samma
brännande känsla efteråt. Hon tappade nålen efter första kvaddeln så hon fick
göra om i nästa värk.
Dom fungerar på 9/10, såklart inte på mig, så ingenting släppte och allt gjorde
fortfarande BAJS ont.
Provar luftgas men får ren panik!
Får erbjudande om EDA/ryggmärgsbedövning, men avstår ett tag till eftersom jag
redan innan sagt att de är sista utvägen när jag verkligen inte klarar mer.
04,45 får jag eda efter att ha önskat detta, den fungerar
utmärkt och jag trycker på den där typ var 30 sekund för att inte riskera att
medicinen inte ska hinna gå ur kroppen innan de börjar göra så ont igen.
Efter en stund konstaterad att Ewina ligger väldigt högt upp
och ramlar inte ned, hon visar lite tecken på stess men de är fortfarande
ganska lugnt. Hon ligger även med ansiktet nedåt, hon ville liksom inte rotera.
Så med barnmoskans hjälp får jag göra en massa konsiga övningar mitt i all
smärta, stå på knä med stjärten upp i vädret, hoppa på bollen, ligga på sidan
GUD vette allt.
Vid 07,30 beslutar läkaren att ta ett skalpprov för att kolla syresättning och
nå annat.
Ewina visar nu ganska tydliga tecken på stress och barnmoskan talar om att hon
slutar sitt skift och jag ska få en annan barnmoska. Såhär i slutet och hon har
precis talat om att hon måste komma ut väldigt, väldigt snart. Jag försår vad
alla tänker, de kommer bli snitt. Jag fick sådan sjuk panik när hon sa att hon
skulle gå och byta om och sedan komma och säga hejdå. Men hon blir bara borta
någon minut innan hon kommer in igen och talar om att de nu är flera som ska
föda och dom är personal kort och blir tvungen att jobba över och de innebär
att hon stannar kvar hos mig.
Vid 07,40 kommer mina krystvärkar och jag kan inte hålla
imot. Malin berättar att de är för tidigt för att krysta men vill att jag gör
ett försök. De hände mycket, jag krystade i en halvtimme med hjälp av mamma,
barnmoskan, och en undersköterska. På slutet kom de tydligen in en läkare som dom
måste ha ringt på. Vid 08,07 så orkar ja inge mer, jag gråter för ALLA, precis
ALLA krafter är slut. Inte så konstigt eftersom jag hade varit sjuk i en vecka,
och sovit några få timmar varje natt p.g.a. hostan. Smärtorna i magen vid varje
host var hemska eftersom navelbråcket och muskelbråcket var väldigt illa. Fick
ingen vila imellan värkarna, har aldrig varit så slut i hela mitt liv.
Så vid 08,09 beslutar läkaren för att lägga ett klipp, och
08,10 vid nästa värk hon Ewina till världen. Ganska tagen eftersom hon är född
i framstupa kronbjudning (därav var aldrig sugklocka ett alternativ), hon var
ganska blå och skrek först inte. Men efter kutan stimulering så skriker hon och
jag fick upp henne på bröstet.
Dock var jag fortfarande helt slut, den där
bedövningssprayen som alla pratar om, den kände jag inte jag bara höll om henne
men ja orkade inte ens titta.
Efter några minuter hade jag en då fått lite adrenalin så jag tittade upp och
frågade om de verkligen blev en tjej. Vilket de såklart var. Dom sydde och jag
låg där lyckligast i världen. Efter ett tag (har ingen tidsuppfattning) men dom
har sytt klart och jag har bett alla om ursäkt tusen ggr för jag tyckte jag
hade varit så töntig som grät av smärta upp uppgivelse så kunde jag äntligen finna
ro och bara mysa.
Vi fick in fikat och GUD så gott de var med fika J
Vid 10 tiden gick jag och duschade och mamma satt med Ewina
i famnen <3 p="">
BB
11,20 får jag åka upp till BB.
Amningen gick jätte bra även om man blir sjukt om och är mör i hela kroppen
efter en förlossning så mådde jag verkligen på topp. Kunde ju gå normalt typ
direkt, om man jämför med andra som var på BB. Kunde ju t.o.m. sitta väldigt
snabbt.
Vi åkte hem på söndag eftermiddag,
Tack till alla på förlossningen och på BB, vilka änglar.
Kan inte säga ett enda ont ord om något gällande hela perioden, är så tacksam
att jag fick träffa dessa underbara människor dom dagarna som var dom absolut
viktigaste i mitt liv.
Ett extra tack till barnmorskan Malin som även dagen efter
förlossningen kom upp på BB och hälsade på oss!
