Man har aldrig tillräckligt,
Men när man väl precis börjar att känna sig nöjd, iaf jag så får jag
lite lätt panik.
Tänker alltid, om det alltid ska vara såhär tröttnar man ju?!
Eller inte riktigt så heller men, jag tänker alltid men om jag gör på ett annat vis. Om jag hade valt de, hur hade allt sett ut då?
Men sen jag träffade min fina så känner jag inte allt de där, jag är nöjd.
Min största efterfrågan nu är bara tid, tid som vi kan spendera med varanndra.
"Unna oss" att bara vara.
När vi ses nu blir det över en weekend typ. Eftersom han jobbar 60 mil bort blir de så vi ses i princip ifrån fredag morgon till söndag eftermiddag.^
På fredagen njuter man man har lite panik för allt man ska hinna göra.
På lördagen ska man hinna med att göra en massa saker och mys och träffa massa andra folk med mera. Sen går hela söndagen åt att typ ha ångest för man ska skiljas igen.
Jag saknar vardagen tillsammans, att komma hem och slappa framför tvn och bara äta snabbmakaroner och stekta köttbullar och bara vara..
Men nu sen vi bestämmer mer när vi ska ses så ser man fram imot de på ett annat vis.
Man slipper ha den ovissheten, de är den som är värst. Denna gång kommer vi att vara ifrån varandra i en månad. Så länge har vi inte varit ifrån varandra sedan vi träffades första gången!^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar