Hm

Jag brukar inte ta åt mig men ibland blir man ledsen på nått konstigt vis. Alla säger att magen är så stor och blablabla för att vara i vecka 25. Men när jag tittar på Google på bilder så tycker ja att den är ganska normal. 

Bebis sparkar ända upp precis under tuttarna och ända längst ner. Magen är hård och visst har jag ett gäng extra kilon men de mesta är verkligen bebisen. Enligt "apparna" ska livmodern ligga precis typ 3 cm över naveln men de är ju omöjligt när hon sparkar så långt upp. 

Enligt UL så kommer bebisen 3 november men när jag räknar själv. (vet exakt r hon blev till så för jag den 27/10 ist. Visst de skiljer en vecka men följer den veckan mer i symtom och liknande. 

Haha, vad fjantig jag är - jag vet! Haha 

Men just idag känner jag mig lite känslig. Känns som om de är helt okej, nästan alla jag pratat med har blivit humörsvilda under graviditeten men jag själv har aldrig känt mig så lugn och harmonisk någon gång ... 

Så nu går jag själv efter att bf är 29/10. 

Visserligen var jag själv hela 21 dagar sen. 

Känns verkligen som om att de är en stooor bebis där inne. Pappa. Vägde 5 kg när han föddes och hans son lika. 

Känner mig lite nervös och som om att inte barn moskén tar de på allvar. Vill på riktigt inte trycka ut en bebis på 5 kg. Vad ska jag göra? Springa maraton 2 veckor innan? ;) haha