Helt ärligt!! Inte fören nu förstår jag vad mamma pratat om varje gång, om de där med oändlig kärlek. Hur mycket kan man älska en annan människa?
Min dotter och min mamma, ni är dom som får mig knäsvag. Är sådär som varulvarna blir i twilight, de är liksom Ewina som får mig att andas, får världen att snurra och ja? De känns fortfarande overkligt? Känns som om att jag snott henne typ.
Min känsla av att inte kunna få barn är fortfarande kvar? Hur konstigt?! Aija min fina tjej..
3 kommentarer:
Det är verkligen en kärlek som man inte förstår innan man själv får barn. :) En kärlek man inte trodde var möjlig..
Ja, helt galet. Går liksom inte att förklara.
Jag miste min plast bror här i våras, vet inte hur länge du läst min blogg. Men inte fören nu kan ja verkligen ta in hur fruktansvärt, finner inga ord hur hemskt de måste vara att begrava sitt eget barn. De borde ingen få göra. Sin bror är fruktansvärt nog men sitt barn de borde vara förbjudet...
Ja, helt galet. Går liksom inte att förklara.
Jag miste min plast bror här i våras, vet inte hur länge du läst min blogg. Men inte fören nu kan ja verkligen ta in hur fruktansvärt, finner inga ord hur hemskt de måste vara att begrava sitt eget barn. De borde ingen få göra. Sin bror är fruktansvärt nog men sitt barn de borde vara förbjudet...
Skicka en kommentar